onsdag, april 29, 2009

tack för hjälpen!

Jo tack, magnetröntgen
gick bra.

Jag drabbades inte av 
klaustrofobi.

Fick inte panik.

Nös inte.

Man måste ju ligga stilla.

Det började inte klia 
någonstans.

Jag sa bara "I'm fråmm 
Swiden" en gång.

Nä.

Två förresten.

Men ändå.

Så tack för all tum-
hållning.

Och fingercrossning.

Nu kan ni koppla av.

Ända till nästa vecka.

Då behöver jag er hjälp
igen.

Med nya crossade fingrar.

Då är det dags för åter-
besök hos ortopeden.

Då ska jag få besked.

På vad det är som knakar
och tar emot i mitt knä.

Huga.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det blir en rysare... Ha det gott! Kram Anna

Livet på Citronodlingen sa...

Åh va duktig du är!!.... Som bara sa I´m fråmm swiden 2 gånger! ;o)
Säg bara till när det är dags att hålla tummarna nästa gång... Så att man kan planera lite iförväg.. Det är så svårt att göra andra saker under tiden ju ;o)

Taina sa...

Vad skönt att det gick bra! Har legat i en sådan där en gång och jag har ingen cellskräck, men kan inte påstå att det är den roligaste platsen på jorden precis. Har du ont fortfarande och kör du din gymnastik regelbundet nu?
Kramelikram

mammigranten sa...

Vad skönt att det gick bra!
Håller tummarna för dig nästa vecka med då!
Kram

thebromanders sa...

Jag har gjort MRI två gånger, båda gången huvudet... Liiiiite småjobbigt att tänka på att ligga alldeles stilla, inte hosta, inte det ena o det andra... och det hemska oväsendet!!! Andra gången skulle jag få lyssna på radio o blev glad. Skulle få tiden att gå lite bättre, tänkte jag. Men jag kunde inte höra ett smack i allt knäppande o tjutande!!

anna of sweden sa...

Anna
Hu.


Pysen
Vad bra att du förstår vilka framsteg jag gör på den fronten. :)

Ja, jag lovar att säga ifrån i tid så att du kan planera tumhållandet.


Taina
Själv höll jag på att somna ...

Nä, jag har inte ont. Har int ehaft det innan heller, men det knakar så förfärligt och känns som om något tar emot när jag t ex går uppför trappor.


mammigranten
Tack, vad du är snäll! :)


Mz.olsson
Usch, huvudet måste vara mycket jobbigare att röntga än benen. Haha. Jag hade också lurar med musik, men sladden till lurarna hamnad i kläm tror jag så jag hörde inte mycket. Och när ljudet väl kom tillbaka hörde jag ändå inte så mycket på grund av allt oväsen. Men tanken med musik är ju god.