Efter en dryg månad i USA är jag van att svara på alla
möjliga (och omöjliga) frågor.
I alla möjliga (och omöjliga) sammanhang.
Dagens besök hos läkaren var förstås inget undantag.
Att berätta om sin medicinska historia är inget
konstigt.
Inte heller att berätta om man varit deprimerad.
Om man röker.
Dricker.
Använder cykelhjälm.
Någonsin varit rädd för sin man.
Motionerar.
Känner livsglädje.
Men.
En fråga fick mig att haja till.
Frågan om jag förvarar mina eventuella vapen på ett
säkert ställe.
Åherregud.
Den frågan säger ju en hel del.
5 kommentarer:
Hjälp! Får införskaffa en skottsäkerväst innan vi reser över och hälsar på...
Ja, det är ju en affärsidé. Snajsiga västar i läckra färger! ;)
Han kanske blev intresserad och menade din kvinnliga charm ;)
Tack för komplimangen! ;) Men nu var det en kvinnlig läkare och ett färdigtryckt frågeformulär ...
Under mina graviditeter här fick jag vid varje ob/gyn besök skriftligen intyga att min man inte slog mig... Jag försökte få till att skriva i någonslags waiver form som kunde gälla för hela graviditeten så vi inte skulle slösa så mycket papper - men nä, se det gick inte. Maken fick snällt vänta utanför tills jag skrivit under.
Har dock aldrig faktiskt fått frågor om vapen, haha.
Skicka en kommentar